Mats Åkesson

Blev högst 48 år.

Barn med Marin (1624 - 1679)

Noteringar

Göta hovrätt, criminalia, volym EVAA:52.

Anno 1671 från den 14 till den 24 mars. Landsting med landsdomare Niklas Skunk. Dråpsak som Per Olofsson i Horsaryd Asarums socken har begått på stadstjänaren i Karlshamn Jöns Andersson. En 15 mans dom inges från 1670-04-27. Lorentz Holsten i Karlshamn sakhörare till Bräkne härads ting och Christen Larsson ibm skrivare gör veterligt att år efter Kristi födelse 1670-04-27 framkom för rätten Bor Andersson i Tostarp med kaldsmännen Sven Åkesson i Tubbaryd och Jöns Simonsson i Asarum instämmer Per Olofsson i Horsaryd och Knut Bengtsson i Tostarp till 1-2-3 och 4 ting angående det dråp som de förliden andra påskdag på dess broder Jöns Andersson stadstjänare i Karlshamn hos Bommar Åkesson i Tostarp ägt rum. Jöns avled tredje påskdag. Vittnar gör; Lasse Svensson i Tostarp, Bommar Åkesson i Tostarp, Vollens son ibm, Elin salige Prebjörn Mauritssons i Asarum, Olof Persson i Tostarp, Olof Nilsson ibm, Bommar Åkessons kvinna ibm och dess barn. Lars vittnar att nu förliden andra påskdag mot aftonen kom ett Vollens lilla barn i Tostarp och sa till vittnet att de vill slåss ute på gården, vittnet gick ut på gården såg över gärdet mellan dess gård och Bommars gård, då stod Jöns som död vid Bommars förstugudörr med en stake i handen och bad dem ut, sa ut för djävulen, då stod Olof Arvidsson inne i förstugan, den nedre dörren var stängd, då hötte Jöns mot Olof med staken, Olof ryggade sig in, hörde inte att Olof ropade på dem i stugan, då kom Per Olofsson och kastade den ena foten över dörren och sprang ut, sprang på Jöns vänstra sida, endast Jöns och dess egen son var själva på gården samt Elna Prebjörns och hennes son, då Per kom ut slog Jöns mot Per med staken, Per backade för slaget, i detsamma svingade Per sig om slog mot Jöns med kniven och rammade Jöns över den vänstra axeln med det första slaget, i detsamma kom Knut Bengtsson och Olof Arvidsson samt Knuts moder och Knuts syster i en hop ut på gården, vilken skada de gjorde vet vittnet inte, lite därefter slapp Jöns ifrån dem och ville löpa ifrån dem, då föll Jöns omkull och då kom Per ovanpå honom med kniven och stack några sting i ryggen, Olof och Knut samt kvinnfolken var strax hos dem, Olof sprang fram och sa håll upp karlen har fått nog, vittnet såg ingen kniv hos Olof, Knut hade dock en dragen kniv, men om Knut gjorde skada vet vittnet inte, Jöns lille son en omyndig pojke tog ett enris och slog Per på handen så att han blödde, Per Olofsson hade fatt på Jöns och stack honom, då sprang Per och Knut ner mot Bommars stejers och hade varsin dragen kniv i handen, blev där ståendes litet, Jöns stod då på händer och knä, Olof kom till Jöns och hade en piska i handen, tog Jöns om huvudet med båda händerna och välte omkull honom, Jöns räckte armen ifrån sig, vittnet trodde då att Jöns var död. Olof gick fram till Lasse och slog piskan mot jorden och sa Gud ske lov att jag inte har gjort någon skada. Och inget gevär har jag haft utan denna, så stod Jöns upp och gick ut genom porten och ut på lyckan samt dog dagen därefter, den tredje påskdagen. Bommar vittnar att Per Olofsson kom till vittnet, en främmande kvinna satt vid bordet och fick mat, vittnet bad Per till bords, Per tackade ja, efter maten sa vittnet till Per du har varit vår gamle skräddare jag vill ge dig ett stop öl, då kom Elna Prebjörns och Hans Henriksson och ville köpa råg, satt i bänken en stund, då solen gick ner kom Jöns Andersson till dem, Jöns satte sig på sidan, de skänkte Jöns, då sporde Jöns Per om han kommer ihåg när de var hos gästgivaren, ja det kommer jag ihåg svarade Per, jag tror inte att jag (Jöns) har gjort något ont, vill nu gärna förlikas, en kanna öl dracks, Jöns tömde nästan kannan och slog den i bordet så hårt att kannan nästan gick sönder, märket syns ännu i bordet, Jöns sa att här är koste alla ens herre, Per svarar inte så vi är ju förlikta, parterna förliktes igen och slog i händerna, nu var Knut Bengtsson inkommen, Bommar sa kära män vill i så färas så får ni inte mer öl av mig, jag har inte haft bud efter er, jag vill inte ha klammeri i mitt hus, Elin och Hans tog Jöns och följde honom ut, Bommar, Per och Knut blev kvar inne, Bommar hörde att det snackades ute på gården, gick då ut, utanför stugdörren kom Olof Arvidsson springandes inom förstugudörren, då kom Per och Knut och sprang ut genom dörren, den ene hade en järnstång i handen, Bommar tog ifrån personen järnstången, kvinnfolken ville hindra manfolken ifrån att komma ut, klinken på dörren for upp och hela klungan kom ut på gården, vad som sedan skedde på gården vet vittnet inte eftersom han gick in i stugan. Elin, syster till Jöns hustru, vittnar lika, samt att när Jöns hade slagit kannan i bordet och var åter förlikt, då satte sig Jöns hos henne och hos Hans, de ville då gå hem, Bommars kvinna gav dem en kanna öl som de skulle ta med sig hem, Jöns ville dricka upp ölet ute på gården. Sven Vollemarsson i Tostarp, en pojke som inte har varit till Guds bord, berättar lika som Lasse Svensson, berättar även att då Jöns stod på händer och fötter då kom Olof och slog Jöns med händerna samt välte omkull honom. Olof Persson och Olof Nilsson i Tostarp är idag instämda att vittna, berättar att de inte vet något om klammeriet. Bengt Bengtsson i Mörrum på Per Olofssons och dess hustrus vägnar begär att de män som granskade Jöns lik måste vittna. Olof Persson i Tostarp, Lars Svensson och Bommar Åkesson ibm. De granskade Jöns innan han lades i kistan, han hade 4 sting i ryggen, ett sting i sidan så att tarmarna hängde ut genom ett hål stort som ett huvud. Olof Arvidsson säger att han inte lade en vred hand på Jöns. Onsdagen den 11 maj, andra tinget; Bor Andersson i Tostarp kärar Per Olofsson i Horsaryd och Knut Bengtsson i Tostarp angående dråp de dessvärre har begått på Jöns Andersson. Domaren frågar Bor om han har flera vittnen? Bor svarar inte vad han vet. Olof Arvidsson i Horsaryd med kaldsmännen Sven Haraldsson i Asarum och Per Nilsson ibm inkallar Bor Andersson i Tostarp till vittnesmål. De andra vittnena har inte fått kald och varsel. Onsdag 1 juni tredje ting; Bor Andersson kär Per och Knut. Olof med kaldsmännen Sven Haraldsson och Tue Jönsson i Duveryd istället för Per Nilsson i Asarum inkallar Tue Jönsson i Duveryd, Jöns Bondesson ibm och Lars Matsson i Tostarp till vittnesmål. Tue vittnar att då salige Jöns låg på sitt yttersta och prästen Blasius Thesmar var inne, då var vittnet med, då gick Olof Arvidsson till Jöns och sporde om Jöns klagade på honom, Jöns svarade nej jag klagar inte, du har inte gjort någon skada till min död. Jöns Bengtsson i Duveryd och Lars Matsson i Tostarp vittnar lika. Olof Arvidsson inger Thesmars attest; Att Jöns inte hade något att klaga på över drängen Olof Arvidsson. Bor tillspordes som eftermålsman på Jöns vägnar om han har något att klaga på över Olof Arvidsson, Bor svarar att han inte har något att klaga på. Bengt Bengtsson i Mörrum på Per och Knuts vägnar. Onsdagen den 8 juni fjärde ting; Bengt Bengtsson i Mörrum på Pers och Knuts vägnar med kaldsmännen Rasmus Andersson i Asarum och Mats Mårtensson i Trensum istället för Olof Knag i Duveryd inkallar Bor Andersson till vittnes, vittnar gör gästgivare Åke Hansson i Asarum, Sissa Matsdotter ibm angående stadstjänare Jöns Andersson. Åke vittnar att Jöns kom till Åke annandag påskdag starx efter predikan, var mer än drucken och rusig, begynte att parlamentera, Åke vill låna ut sin häst till Jöns, Jöns drog kniv, Åke gick upp på sin kammare och låste dörren, Jöns kom upp och bankade på dörren och ville in, Åke gick till den andra dörren och ropade på kvinnfolken och bad dem att få Jöns upp på hästen, de gick in i förstugan och fick ut Jöns, Jöns red mot Karlshamn, såg att Jöns var vid kyrkogården och red mot Tostarp och var sedan borta ur sikte. Sissa Månsdotter vittnar lika som Åke. Bengt inger sitt försätt, vilket lästes och påskrevs.

Jöns har på sin väg mot Karlshamn vänt hästen och ridit till Tostarp, där släppt hästen på gården och gått in stugan. I stugan har Jöns påmint Per om en gammal tvist. Jöns har med stake och väpnad manat ut folk på gården i den slemmes namn, den onde mannens namn. Jöns har själv varit vållande till sin skada samt att Per Olofsson skall njuta konungens fred. Per har sökt skogen av förskräckelse och rädsla för fängelse och järn. Bengt Bengtsson hoppas att rätten tar detta i övervägande. Bor svarar att Per och Knut har varit beväpnade med kniv samt sökt Jöns och nu har båda sökt skogen, därför bör de båda straffas med sin hals. Pers hustru begär med gråtande tårar av överheten samt av den dödes släkt om nåd, erbjuder penningar till den dödes små föräldralösa barn. Sven Gummesson i Åkarp, Jeppe Svensson i Boarp, Nils Matsson i Stilleryd, Mats Åkesson i Torarp, Sven Nilsson ibm, Olof Olofsson i Hoka, Bengt Nilsson i Froarp, Erik Jönsson ibm, Sven Andersson ibm, Per i Abborremåla, Mats i Kullemåla, Mats Håkansson i Älmta, Jöns Olofsson i Knaggelid, Trued i Ysnamåla och Jakob i Högaböke skall antingen resa eller fälla inom sex veckor. Angående Olof Arvidsson frikallas från allt ansvar. Bengt tillsporde Olof om han såg Knut göra skada med sin kniv? Såg inte att Knut rörde Jöns. Onsdagen den 10 augusti; För rätten framkom Bengt Bengtsson i Mörrum på Pers och Knuts vägnar med kaldsmännen Olof Knag i Duveryd och Måns Mårtensson i Horsaryd inkallar Bor, Elin Prebjörns, Lasse i Tostarp och Bommar ibm. Vittnar gör Bengta Bommars, Olof Brit ibm, Jöns Bondesson i Duveryd och Kerstin Knutsdotter ibm angående dråpet som Per och Knut har begått. Bengta vittnar att vid den tid då dråpet skedde satt hennes man och Per och sjöng en psalm, Jöns sa skall jag köra ut dem? Gud bevare mig svarade Bengta. Jöns vittnar att om ottan efter dråpet kom Knut till honom när han låg i sin säng och sa vill ni gå till Tostarp och se vad som är fatt, då sporde Jöns vad som står på, Knut svarade att de slogs där, vilka slogs frågade Jöns? Per och Jöns svarade Knut. Jöns gick till Tostarp och då levde Jöns Andersson. Kerstin vittnar lika som Jöns Bondesson. Bengt begär att Pers moder och Knuts syster skall vittna. Domaren går med på detta dock utan ed, Inger Persdotter Pers moder berättar att hon bad Jöns att gå hem till Tostarp för att lägga sig. Sissa Bengtsdotter Knuts syster berättar att hon kom till Tostarp, satte sig i stugan hos sin halvbror Per Olofsson, då sade Per till henne min kära syster du skall veta att jag har döjet så mycket av honom idag, Gud give att jag måtte ännu få vara i fred. Olof Persson i Tostarp vittnar att han stod vid sin bakhusdörr och hörde Jöns ropa i Bommars gård; Ut för djävulen. Bengt begär tingsvittne.

Onsdag 21 september. Sven Gummesson i Åkarp med sina 15 män framkommer. Inger deras avsikt; Jöns Andersson har själv varit stor orsak till sin död. Per Olofsson har förlikts med den dödes barn, penningar till deras uppfostran, Per Olofsson bör benådas, dock begärs råd av överheten. Knut Bengtsson bör böta och skall vara i överhetens minne för flock och följe.

Bor Anderssons inlaga; Min broder Jöns har lämnat efter sig fyra små fattiga barn, vilka är faderlösa och moderlösa. Barnen är så små att de inte kan gå och söka sig underhåll hos gott folk. Förlikning nu skedd med Erik Götesson Elidshult i Härlunda på Pers och Knuts vägnar. Bor begär att överheten skall benåda Per för barnens uppfostrans skull. Lasse Svensson i Tostarp, Sven Jönsson i Torarp, Per Persson i Bökemåla och Gammal Persson i Bökemåla skriver under förlikningen. Datum Asarum 17 juli 1670.

Landsting 14 till 24 mars 1671 i Ronneby. Jöns Andersson har varit en drycksbult och krakelisk människa. Landstinget upphäver de 15 männens dom, Per skall ge liv för liv. Knut skall plikta full mans bot samt förnöja målsägaren efter tillsägelse. Olof Arvidsson skall plikta 18 couranta daler för att han inte har hindrat dråparen samt denne fasttog. De 15 männen slipper böter. Remitteras till hovrätten.



1655-07-11 Biakt 153.

Prebjörn Mauritsson i Asarum sakhörare i Bräkne härads ting och Jörgen Knutsson i Elleholm, skrivare. Gör veterligt att år efter Guds börd 1655 Onsdagen den 11 juli framkom inför tinget ärlig och välförnumstig man Henrik Bengtsson i Häggarp som på Inger Bengtsdotters i Torarp vägnar, gav ljudeligen tillkänna att ha sålt och avhänt en halv gård i Torarp, som Jens Bengtsson påbodde, till Mats Åkesson i Torarp och hans kära fästmö Hillegerd Jensdotter.



1670-01-19 Dombok.

Erik Pedersen i Hunnemara på sin moder Bente salige Åke Olsens i Torarp för rätten framkom och efter förra protestation och lag givande till Mats Jensen i Letesmåla för sina resterande utlagor varom som till förne dennes begivandes. Mats Jensen mötte och svarade att han var hos länsmannen salige Åke Olsen i Torarp och begärde delation på skatten (...) Då gick Mats Åkesen i Tostarp i löfte för honom med pantning.

Personhistoria