Barn med ?

Noteringar

Jakob Kiöping efterträdde Hallström. Kiöping var född i Landskrona, men föräldrarnas namn och stånd känner man icke. Efter att hava studerat i Åbo ville han bliva prästvigd i Lund. Ansökan därom befinnes hava blivit gjord hos K. M:t och remitterad till konsistorium i Lund. Den var åtföljd av en attsest om erforderlig skicklighet av prof. Bowallius i Åbo och en dylik av prosten Mandorff i Köpinge, båda i obesannade avskrifter. Mandorff vidkände icke denna attest till alla delar. Då konsistorium från Kiöping infordrade Bowallii originalattest, föregavs först att den blivit kvar i kungl. kansliet, vilket upplystes vara osant, och sedan att den ej kunde återbekommas från en förnäm man, som mottagit den, men en bevittnad avskrift lämnades, vilket icke fullt överensstämde med den förra. På förfrågan uppgav Bowallius, att denna avskrift icke var enligt med den attest han givit Kiöping, utan ”i en och annan utlåtelse inrättad till K:s större förmon”. På grund av allt detta ansåg konsistorium Kiöping icke kunna prästvigas, om han än ägde nödiga kunskaper, varom konsistorium dock hade orsak att tvista i anledning av de ”bedröflige prof han för detta visat så in examine styli som det af framl. ärkebiskopen d:r Jac. Benzelius i flera wederbörandes närwaro anställde förhör”. Kiöping begärdes 1746 till huspräst av baron D. P. von Pechlin, under avvaktan av biskopens i Lund ”willfarelse och tillstånd till att prestvigas av Linköpings biskop,” samt examinerades i Stockholms stadskonsistorium den 18/11 samma år. Härvid tycks han ha stått sig ganska slätt. Examinatorerna prof. Asp, kyrkoh. Hanswolff och prosten Beckman beklagade, att en person, ”hwars studier woro på så svag grund, skulle sig erbjuda till prestembetet”, samt förenade sig i den åsikt, att han icke utan förkovran i studier kunde bliva präst. 1750 blev Kiöping kollega vid Landskrona skola. Han tycks inte ha varit vuxen sin uppgift här. Rektor Söderling var icke nöjd med K:s kunskaper eller med hans tjänstgöring såsom kollega och kantor. Han yttrade i konsistorium, att K. skickat en vacker penningsumma till Greifswald och fått ett pappersark tillbaka, men att han gjort vida bättre, om han för dessa penningar köpt böcker och studerat dem. 1762 blev K. dock prästvigd. Han lär hava stått sig svagt i examen, ty Söderling yttrade, att K. någon tid därefter varit ”spak av Lundafeber”, men snart hade hans ”ambitions barometer” stigit till en fruktansvärd höjd. Kiöping blev som nämnt pastor här den 15/3 1769. Han dog den 28/6 1785 och efterlämnade änka och tio barn. Hans maka var dotter av en tullförvaltare Holmer i Landskrona.
I enlighet med von Reisers testament och hans stiftelse föreskrev detta att, förutom prosten i Norra Åsbo härad, kyrkoherden i Örkelljunga skulle vara direktör för denna stiftelse. Kyrkoherde Kiöping skulle varit den förste kyrkoherden i Örkelljunga som skulle fungerat som direktör, men han ville inte taga någon befattning härmed. Då efter von Reisers död i Danmark ett ombud från amtmannen i Kjöbenhamns amt, geheimerådet Scheel-plessen, infann sig hos kyrkoherde Kiöping i Örkelljunga med avskrift av testamentet i förseglat konvolut, förorsakade det förvåning, liksom det hade gjort vid samma besök hos prosten Tyrell i Oderljunga. I de skrivelser, som kyrkoherde Kiöping skrev och lät utgå från Örkelljunga heter det:
”I anledning av det förtroende framlidne herr landshövdingen och riddaren Anders von Reiser i lifstiden gjort mig såsom dess själasörjare af den goda tanke han hyste för dess såsom eget barn antagna pupille, välborna fröken Brita Catharina Rosenvinge, och ämnade henne den lyckan att vara dess arfvinge, hvaröver jag på dess begäran överlämnat intyg, strider det alldeles emot mit samvete att antaga det förtroende som herr landshöfdingen Reiser i dess disposion mig uppdragit, emedan det helt och hållet hvad Lärkesholms och Lärka gods och gårdar beträffar, strider emot det tänkesätt och yttrande han d med sundt förnuft gjort mig förtroende af; fördenskull afsäger jag mig curatelskapet helt och hållet.
Örkelljunga den 17 oktober 1782.
J. Kiöping,
Kyrkoherde.”

Personhistoria